Detta är fjärde delen i berättelsen om min Hjälteresa, min resa mot tillfrisknade från medberoende och beroende. Den första delen, Kallelsen, kan du läsa här under. https://www.vivekaeriksson.se/2019/10/24/hjaltens-resa-del-1-kallelsen/
Berättarmodellen jag använder finns beskriven under fliken Hjältens resa.https://www.vivekaeriksson.se/hjaltens-resa/
4. Transformationen
Det finns många sätt att förenas med sin motsats. Vad vore dagen utan natten, solen utan månen och ljuset utan skuggan? Sakta börjar du acceptera hela ditt väsen.
Så en dag började mina barn klara sig själva. Vageln var läkt och livet kunde ta fungerande former igen. Året var 2003 och det hade gått 10 år sedan jag påbörjade min resa. Jag tänkte att då kan jag nog röka en cigarett igen och ta ett jobb som en vanlig människa. Jag slutade min terapi och jag slutade gå på möten i min självhjälpsgrupp. Jag började festdricka mer och gick mycket på krogen. Jag trodde nog att resan var slut och hoppades att jag kunde lägga mitt förflutna bakom mig. Jag var en ny människa och jag hade ett nytt liv. Men jag var fortfarande inte lycklig. Kontakten med mitt inre hade ersatts av yttre betingelser och behov och snart skulle jag utveckla ett eget beroende till alkohol.
Vägen tillbaka till mig själv blev lång. Många gånger trodde jag att jag var framme. Bara för att en stund senare bli besviken och inse att det var jag inte alls. Hinder och prövningar fortsatte att torna upp sig. Jag slutade som anställd och levde på min firma igen. Det var glest mellan uppdragen och ekonomin dålig. Jag fortsatte be och meditera, jag började med qi-gong, men kontakten med mitt inre grumlades av allt vindrickandet. Jag hade börjat skriva. Den första skrivarkursen blev till två, blev till tre, fyra, fem. Jag startade Damjournalen. Lärde mig intervjua. Skrev reportage, artiklar. Hela tiden utifrån en känsla av att jag inte riktigt dög. Att det gjorde bara var på låtsas. 2014 skrev jag boken jag hade drömt om att skriva under många år. Processen att skriva uppslukade mig helt och glädjen och stoltheten när den var klar omåttlig. Refuseringsbreven från förlagen skickade mig rakt ner i förtvivlan och depression. Att känna mig avvisad hade alltid varit min största fasa. Rödvin och självömkan styrde mitt liv.
Ja en sån resa du gjort, hittills, för resan tar väl aldrig slut, vi lär oss nytt om andra o oss själva hela tiden. Din hjälteresa får mig att formulera min egen. Tak för din berättelse ??????