Tre typer av transformerande berättelser

Jag lyssnade till ett Hay House webinar om skrivande häromdagen och fick svar på en del frågor jag haft om transformerande berättelser. Samtidigt som skillnaderna mellan sätten att skriva blev tydligare, blev jag osäker. Vilken typ av texter är det jag vill förmedla egentligen? Och kan man blanda? Skriva en typ den ena gången och en annan nästa gång, utan att läsaren blir förvirrad?

Ja, är det en bok som jag ska skriva, är svaret ganska givet. Jag måste välja. Men på en blogg som den här kanske det går att blanda. 

Men först; genren vi talar om är transformerande berättelser, alltså berättelser som på något sätt syftar till att inspirera läsaren till förändring. Transformationen är slutresultatet och sker som ett resultat av förändringen. 

Man kan dela upp sätten att skriva i tre kategorier:

1. Berättande texter. Här berättar författaren sina erfarenheter från sitt liv. Punkt slut. Inga tips eller råd. Läsaren får själv dra sina slutsatser. Det är den här formen av berättande jag är inne på till exempel i den lilla filmen om mitt liv ni ser på första sidan på denna webbplats. Det är också det sättet jag använder när jag arbetar med Hjältens resa. Jag gillar den här formen mycket. Den kräver att jag släpper taget om läsarens tolkning och resultatet av att jag berättat min historia.
2. Undervisande texter. Här berättar författaren också om sina livserfarenheter, men lägger även till råd och övningar. Den här formen är kanske mer populär. Det är bra för läsaren att få konkreta råd om vägen till förändring. Texterna är ofta mer överskådliga och lättillgängliga. Det kan också vara mer ångestavlastande för författaren skulle jag vilja säga, eftersom man ger något konkret. Vi vill ju gärna se ”resultat” av vårt arbete. Höra att någon följt våra råd.
3. Instruerande texter. Här talar författaren helt enkelt om hur man gör. Det finns inga inslag alls av författarens egna erfarenheter. Det är nog det vanligaste sättet att inbjuda till förändring. Mycket praktiskt och effektivt. Men utan personliga erfarenheter och känslomässiga reflektioner. 

Ja, det finns naturligtvis ett ”bästa” sätt för varje tillfälle och för varje skrivande person. Det som är viktigt är att reflektera över valet innan skrivandet börjar och att försöka vara konsekvent. 

Jag läser igenom vad jag precis har skrivit. 

Jag kallar detta blogginlägg för en undervisande text. Vad säger ni?